Fenixryttaren kapittel 3
Flixy landade i ett träd i närheten av byn med korpen. Det var mörkt ute så ingen såg dom. Flixy tog sej hem men på dörren fans det en lapp, på den stod det ”Är ute och letar efter vår dotter. Om det är vår dotter som läser det här så fins din systrar hos vår närmsta granne.” Det var underligt tänkte Flixy. Deras närmsta granne var en familj med insektsälvor. Insektsälvor var även med älvmått inte mycket större än insekter och det hände att människor ibland misstog dom för insekter. Oftast bodde dom i blommor medan de andra älvorna bodde i träd så hon förstod inte hur hennes systrar skulle få plats även om Gloppy bara var 3 år gammal och Vilpin inte var mycket större. Men trots Flixys föraningar gick hon ändå dit. Men det var bara en som var hemma och det var Srigi. Flixy var först förvånad att se Srigi ensam hemma men sen kom hon att tänka på att Srigis familj säkert var ute och letade efter henne. Srigi var i Flixys ålder men trots det en aning större än Flixys huvud. Srigi sa:
”Men är det inte jätte älvan. Vad för dej hit denna sena timme?” Filxy var något storväxt för sin ålder men att kalla henne en jätte var nog överdrivet. ”Jag letar efter mina systrar.” svarade Flixy.
”Jag förstår sa Srigi.” sa Srigi hon flög närmare Flixy och studerade henne noga.”Jag tror att du har växt sen vi sågs sist. Men dina systrar är hos Glister.” Självklart tänkte Flixy Glister var ett mycket mer rimligt val. Han hade aldrig gift sej men han älskade barn och oftast hand om dom. Om inte Glister hade varit upptagen dagen då det stora loppet hölls så Flixys mor hängt med istället för att se efter Gloppy. Flixy sprang till Glisters hus det var ett träd vars topp hade brutits av.
Flixy knackade på dörren och när Glister släppte in henne fick hon genast syn på sina systrar. Vilpin flög genast till Flixy och kramade om henne hon sa:
”Jag har saknat dej storasyster. Jag ville leta men mor sa att någon var tvungen att stanna ifall att du kom tillbaka.
Det hade gått några dar sen Flixy först hade mött korpen hon hade fått en regelrätt utskällning av sina förädlar. Flixy satt i sitt träd. Det var meningen att hon skulle stanna hemma men hon kunde inte behärska sej. Det var en så himla fin dag att hon bara var tvungen att vara ute. Plötsligt landade en korp bredvid Flixy hon var säker på att var samma korp hon hade räddat. Flixy närmade sej korpen försiktigt och sen satte hon sej på den och det flög iväg. Flixy begrep snabbt att det inte hjälpte att skrika kommandon. Utan istället så styrde hon den med lutningar. Flixy kunde flyga snabbare, högre lägre, långsammare och ändra korpens riktning allt tak var olika lutningar, men hon fick också lära sig att korpen inte kunde stanna i luften hur länge som helst den kunde bara bära henne i ungefär en halvtimme. Men den behövde bara tio minuters vila Flixy blev först litet otålig eftersom när hon hade vingar kunde hon flygga mycket längre. Men hon vande sej efter några dagar. Även efter hennes straff var över så smög hon iväg för att träffa korpen. En dag efter ha väntat länge vid sitt träd så började hon undra fall korpen skulle komma idag eller inte korpen kom inte varje dag men ofta nog. Flixy började klättra ner för trädet när plötsligt. Korpen kom bara för att plötsligt flyga iväg. Flixy blev förvirrad för Asvard hade aldrig gjort så. Asvard var det namn Flixy hade gett korpen. Men Flixy kom ner för trädet och började gå hem. Då plötsligt landade Asvard i gläntan. Asvard stod vid trädet Flixy brukade sitta i då den skriade mot Flixy, hon sprang genast till sin vän, hoppade upp på honom och de flög iväg.
Det tog månader innan en annan älva såg Flixy rida Asvard men då hände det. Hilsta var den älvan i byn förutom Flixy som inte hade några vingar men till skillnad från Flixy så födes hon utan. De två var inte direkt fiender men de hade aldrig kommit överens. På den tiden Flixy vingar så var det många i byn som beundrade dom. Men det fans också de som avundades henne och Hilsta var en av dom. De hade inte pratat efter olyckan. Men efter Flixy fick syn på Hilsta så kände Flixy att hon inte hade något val.
”Du hela mitt liv har jag varit avundsjuk på dej. Du gjorde allt de jag ville du flög fortare längre och högre än andra älvor som det vore en tävling. Så jag önskade mej själv vingar så jag kunde utmana dej. Och vad händer jag får inga vingar men du förlorar dina.” Flixy förväntade sej inte detta. Det stämde att Flixy var väldigt tävlingsinriktad men det fanns ingen annan älva som kunde hålla hennes mått så Flixy riktade sej mot rekorden. Hon hade även slagit några innan hon förlorade sina vingar.
”Det få vi aldrig veta nu.” sa Flixy.
”Nej men nu kan vi tävla mot varandra jag har också ett riddjur.” Flixy kanske inte höll reda på allt som hände i byn men tvivlade på att det fans någon annan älva som red på en fågel.
”Så du tvivlar Flixy? Nå det är väntat jag har också hållit det hemligt.” Sa hon som svar på Flixys fråga. En något större älvdrake flög till stenen som Flixy och Hilsta stod på.
”Här är mitt riddjur.” sa Hilsta och pekade på älvdraken. Älvdrakar var inte mycket större än vanliga älvor (det var så de fick namnet) de var den mest vanlig sorten av alla drakar och det hände att människor hade dom som husdjur. Men Flixy betvivlade att en älvdrake skulle orka bära en älva om det inte vore Hilsta som inte var mycket längre än Flixys syster Vilpinen och hon nådde bara till Flixys midja och det trots att Hilsta och Flixy hade samma ålder.
”Ska vi tävla eller tala om att jag kanske inte kan flyga min drake?” Sa Hilsta efter Flixy efter att Flixy hade berättat om sina föraningar.
”Säj hur vart vi skall tävla till. Om inte du är beredd att tävla redan nu.” Sa Flixy med något entusiastisk röst för även om Flixy hade sina föraningar, så var tanken på att tävla i flygning igen härlig.
De båda gjorde sej klara för att flyga de lyfte samtidigt men det var aldrig meningen att varken draken eller korpen skulle tävla för Flixy kunde bara flyga med Asvard i ungefär 30 minuter innan han behövde landa och Hilsta hade samma problem med sin drake med den enda skillnaden att det tog ännu mindre tid. Så det slutade med att ingen kom till målet. Borda skrattade åt det. Hilsta sa:
”Jag visste att jag borde ha skaffat en stötte älvdrake men det fans inga.”
”Och jag borde nog skaffa en större fågel än en korp men hur skall jag skaffa en.” Sa Flixy med fortfarande skratt i munnen. De fick Hilsta att tystna. ”Åtminstone kan du rida din korp något längre än mej.” Sa Hilsta med en sorgsen röst ”Jag måste snart sluta mina flygar dagar.”
”Hur menar du.” sa Flixy med medömkan.
”Jag kommer snart vara så stor så att jag inte längre kan flyga min drake och vad skall jag göra sen? Skaffa en större älvdrake? Min drake er ovanligt stor för sin art. Du däremot. Du är lika lång som en vuxen älva och de finns större fåglar än korpar i den här skogen. Men de är svårare att träna jag vett inte om jag har vad som krävs tämja en fågel. Det var sant älvdrakar var även i det vilda mycket tillitsfulla djur och det var av den anledningen som en del människor del mäniskor hade dom som husdjur. Det kunde hända att det skulle komma en dag då hon skull tvingas att sluta rida Asvald igen. Vad skulle hon göra då. Flixy ville sluta inte med att flyga eller tävla. Då beslutade Flixy sej för en sak om den dan skulle komma då skulle hon skaffa en större och snabbare fågel och tävla ingen.