Kapitel 1

Flixy satt i ett träd och tittade på fåglarna som flög i skyn. Det var vid dessa tillfällen hon älskade vara en vildälva. Men det var inte alla i familjen som kände så framför allt hennes mor och äldre syster. Hon kunde förstå dom. Det fanns få fördelar med att vara en vildälva och många fördelar att tillhöra en ett av de fem samhällen som de andra älvorna utgjorde. Problemet var bara att Fixys mor var nära att få sin vilja igenom på grund av tre saker. Det fösta var att Flixy hade mist sina vingar i en olycka den andra orsaken var att Flixy var en älvdrotningskandidat trots att vildälvor som kandidater genom historien kunde räknas på en hand. Flixy var inte som andra älvor. Inte bara för hon kunde inte flyga. Utan för sina intressen.

Hon satt i ett träd under varm sommar dag och funderade på olycksdagen det gjorde hon ofta för efter olyckan så umgicks hon inte mycket med andra älvor.

Plötsligt kände Flixy rök i luften hon vände blicken och såg lite rök. hon gick längre ut på kvisten för att få en bättre blick då såg hon att det var brandrök. Men kvisten hon stod på klarade inte av hennes vikt utan bröts av. Flixy fick tag på några blad och som dämpade hennes fall men vinden blåste henne mot brandröken. Det brann i närheten av en jaktstuga och hon landade mjukt intill. På grund av Flixys storlek behövde hon inte ducka för röken. Flixys instinkter sa att hon skull springa men hon fick syn på en korp som hade fastnat i en fälla. Det var en repsnara kring korpens hals och hon förstod att fågeln inte skulle överleva branden. Flixy och fågeln var omgiven av eld och fanns bara en öppning frågan var bara ifall hon skulle hinna fly och rädda fågeln. Flixy sprang mot fången och försökte få upp knuten fågeln gjorde det inte lätt för henne den hade panik och om den inte lugnade ner sig så skulle den strypas innan elden slukade den. Det började bli varmare, Flixy hade aldrig känt sån hetta inte sen olycksdagen. Flixy fick verkligen kämpa med kuten och ett tag trodde hon att hon aldrig skulle få loss den i tid, men till slut fick gick den upp och fågeln flög iväg, fast det hade Flixy ingen nytta av för nu var hon omringad av elden som kom närmare. Om hon bara hade kvar sina vingar då kunde hon flyga därifrån precis som fågeln. I desperation började hon gräva. Fast att gräva var inget brukad göra och så hade hon inget anat att gräva med än händerna. Det gick fasansfullt långsamt, hon skulle nog inte hinna särskilt långt innan elden slukade henne. En gren föl ner med en stor smäll framför henne och tittade upp. Hon kunde inte se något, bara rök och en mörk skugga som kom närmare och närmare. Plötsligt grep något tag i henne. Hon kunde inte se vad det var. Men hon var tacksam för hon lyftes upp från marken och bort från elden. När Flixy och hennes mystiska räddare kom från röken såg hon vem det var. Det var korpen som hon hade befriat från snaran. Den höll fast henne i klorna medan den flög. Hon såg skog för första gången på länge ovanifrån. Korpen flög länge innan den landade på ett berg. Flixy hade aldrig sett detta berg tidigare. Det var ett högt berg . Flixy kunde inte se hur högt det var eller se hur långt det var till marken. Fast Flixy såg ett par fjädrar. Mitten av fjädrarna var eldröd, den yttre var gryningsgul och fjäder spetsen var gyllen gul. 

Plötsligt flög korpen iväg så Så Flixy blev strandsatt på berget. Hon var högt uppe med en lång väg ner. Höjden Fick henne att tänka på sin äldre syster Låkeri som var höjdrädd. Flixy började klättra ner det gick långsamt och hon hann inte komma långt innan de blev mörkt. Det fans inget som Flixy kunde göra ett vindskydd av så hon tvingades sova under bar himmel. När det blev morgon igen kunde Flixy se massor av mörka moln. Det skulle nog bli en otrevlig regnskur och kanske åska. Det var inte bra och hon skulle tvingas att försöka hitta ett skydd istället för att fortsätta ta sig ner. Flixy letade länge efter ett skydd men fann inget. Efter vad som kändes som en evighet så började det ösregna.

Vattnet kom som en flod och Flixy sveptes av från kanten av berget. Flixy föll men plötsligt träffade hon något. Hon blundade, såg inte vad de var. Men när Flixy öppnade ögonen var det korpen som hade räddat henne från elden. Fast nu hängde hon inte i fågelns klor utan hon var på korpens rygg. Korpen landade på marken nära en grotta den var knappt en meter hög men de båda fick plats i den. Grottan låg nära bergets fot och det gick enkelt att ta sig till marken.

Det var eftermiddag då ovädret slutade. Trots att det hade slutat regna så var korpen kvar. Flixy tänkte att kanske var hungrig och kände hur hungrig hon själv var. Korpar åt inte älvor men kanske just den här korpen gjorde det. Fast korpen vare sig flög eller kom närmare den bara stod där med ryggen vänd emot henne. Hon smög sig närmare korpen långsamt. Flixy stannade när hon var så nära att hon bara kunde sträcka ut handen för att nudda korpen. Flixy klappade den den på ena vingen utan att korpen gjorde något. Hon klättrade upp på korpen och satte sig på hans hals. Då flög den iväg. Det gick snabbt Flixy hade svårt att hålla sig kvar, men på något sätt lyckades hon. Hon märkte snart att hon kunde styra den genom helt enkelt luta sig höger eller vänster. Flixy lärde sig även andra kommandon som att stiga, flyga fortare, långsammare och landa.

Flixy hade inte flugit på länge såpas länge att hon glömde bort att hon inte hade ätit på hela dan.

Hon flög med korpen resten av dan och det var kväll när de äntligen flög hem. Det var fullmåne den natten så det var enkelt att hitta det trädet Flixy bodde i.