Fenixryttaren Kapitel 1

Kapitel 1

Flixy satt i ett trädd och tittade på fåglarna som flög i skyn. Det var vid dessa tillfällen hon älskade vara en vildälva. Men det var inte alla i familjen som kände så framför allt hennes mor och äldre syster. Hen hon kunde förstå dom. De fans få fördelar med att vara en vild älva och många fördelar att tillhöra en ett samhälle som de andra fem levnad setts älvorna gjorde. Problemet var bara att Fixys mor var nära att få sin vilja igenom på grund av tre skäll det fösta var att Flixy hade mist sina vingar i en olycka de andra skället var att Flixy var en älvdrotnings kandidat trots att vild älva kandidater genom historien kunde räknas på en hand. var inte som andra älvor. Inte bara för hon kunde inte flyga. Utan för sina intressen.

Hon satt i ett träd under varm sommar dag och funderade på olycksdagen det gjorde hon ofta eftersom efter olyckan så umgicks hon inte mycket med andra älvor.

Plötsligt kände Flixy rök i luften hon vände blicken och såg lite rök. hon gick längre ut på kvisten för att få en bättre blick då såg hon att det var brandrök. Men hon men kvisten hon stod på klarade inte av hennes vikt och den bröt av. Flixy fick tag på några blad och som dämpade hennes fall men viden blåste henne mot brandröken. Det brann i närheten av en jakt stuga. På grund av Flyxy storlek behövde hon inte ducka för röken. Varenda av Flixys internister sa att hon skull springa men hon fick syn på en korp som hade fastnat i en fälla. Det var en rep snara kring korpens hals och hon förstod att fågeln inte skulle överleva branden. Flixy och fågeln var omgiven av eld och fans bara en öppning frågan var bara den fall hon skulle hinna fly och rädda fågeln. Flixy sprang mot fången och försökte få upp knuten fågeln gjorde det inte lätt för henne den hade panik och om den inte lugnade ner sej så skulle den strypas innan elden slukade den. Det började bli varmare, Flixy hade aldrig känt sån hätta inte sen olycksdagen. Flixy fick verkligen kämpa med kuten ett trodde hon att hon aldrig skulle få lås den i tid, men till slut fick hon lås knuten och fågeln flög iväg, fast det hade Flixy ingen nytta av för nu var hon omringad av elden och kom långsamt närmare. Om hon bara hade kvar sina vingar då kunde hon flyga därifrån prisis som fågeln. I desperation började hon gräva. Fast att gräva var inget brukad göra och så hade hon inget anat att gräva med än händerna. Det gick fasansfullt långsamt, hon skulle nog inte hinna särskilt långt innan elden slukade henne. En gren föl ner med en stor smäll framför henne och tittade upp. Hon kunde inte se någon bara all rök och en mörk skugga som kom närmare och närmare. Plötsligt grep något ta i Flixy hon kunde inte se vad det var. Men hon var tacksam för hon lyftes upp från marken och bort från elden. När Flixy och hennes mystiska räddare kom från röken så Flixy vem det var. Det var korpen som hade befriat från snaran. Den höll fast Flixy i klona medans den flög. Hon så skog på första gången på länge ovanifrån. Korpen flög läng innan den landade på ett berg. Flixy hade aldrig sätt detta berg tidigare. Det var ett högt berg . Flixy kunde inte se hu högt det var eller se hur långt det var till marken. Fast Flixy kunde se en annan sak några par fågel fjädrar. Mitten av fjädrarna var eldröd, den yttre var grynings gula och fjäder spetsen var gullen gula.

Plötsligt flög korpen iväg så Så Flixy blev strandsatt på berget. Flixy var högt uppe med en lång väg ner. Höjden Fick henne att tänka på sin äldre syster Låkeri som var höjd rädd. Flixy började klättra ner det gick långsamt och hon han inte komma långt innan de blev mörkt. Det fans inget som Flixy kunde göra ett vindskydd av så hon tvingades sova under bar himmel. När det blev morgon igen kunde Flixy se massor av mörka moln. Det skulle nog bli en oneklig regn skur eller i iallafall ett åskoväder. Det var inte bra hon skulle tingas att försöka hitta ett skydd istället för att fortsätta ta sej ner. Flixy letade länge efter ett skydd men fan inget. Efter vad som kändes som en evighet så började det ösregna.

Vattnet kom som en flod och Flixy sveptes med hon föl från kanten av berget. Flixy föl men plötsligt träffade hon något. Hon blundade så hon så inte vad de var. Men när Flixy öpnade ögonen såg hon att det var korpen som hade räddat henne från elden. Fast nu hängd hon inte i fågelns klor utan hon var på korpens rygg. Korpen landade på marken lära en grotta den var knappt en meter hög me de båda fick plats i den. Grottan låg nära bergets fot och det gick enkelt att ta sej till marken.

De väntade ut stormen i grottan det var eftermiddag då ovädret sluttade. Fast trots att det hade sluttat regna så var korpen kvar. Flixy tänkte att kanske var hungrig och kände hur hungrig hon skälv var. Korpar åt inte älvor men kanske just den här korpen gjorde det. Fast korpen varse stack eller kom närmare den bara stod där med ryggen vänd emot henne. Flixy smög sej närmare korpen långsamt. Flixy stannade när hon var så nära att hon bara kunde sträcka ut handen för att nudda korpen. Flixy klappade den den på ena vingen utan att korpen gjorde något. Steg korpen och satte sej på hans hals. Då flög han iväg. Det gick snabbt Flixy hade svårt att hålla sej kvar, men på något sätt lyckades hon. Hon märkte snart att hon kunde styra den genom helt enkelt lytta sej höger eller vänster. Flixy lärde sej även andra komandom som att stiga, flygga flottare, långsammare och landa.

Flixy hade inte flugit på länge såpas länge att hon glömde bort att hon inte hade ätit på hela dan.

Hon flög med korpen resten av dan dt var på kvällen de äntligen flög hem. Det var fullmåne den natten så det var enkelt att hitta det trädet Flixy bodde i.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.