Blaze

Utgivningsdatum:  18 maj 2023 (Nordamerika)
Utvecklare:   Otomate
Utgivare:   Aksys Games
Plattformar:   Nintendo Switch
ESRB-betyg: T  (Teen)

---

SYNOPSIS
(Från Aksys Games Officiella Webbplats)

Kyoho-erans första år. Landet styrs av den åttonde shogunen Yoshimune Tokugawa. Upprepade incidenter orsakade av monster i staden Edo upprörde och skrämmer folket så Tokugawa-shogunatet etablerar ”Oniwaban” för att upprätthålla allmän ordning och säkra staden. Säsongerna går – till år 11 av Kyoho-eran.

En flicka i en by långt från Edo har makten att se ”svarta trådar” före varje katastrof, vilket får de panikslagna byborna att driva bort henne i de snöklädda bergen. En dag dyker en ung man från ”Oniwaban” upp framför henne. Det här är en berättelse där en tjej möter ”icke-människor” och lär sig om kärlek.

KONST OCH MUSIK

Regissör: Honami Igarashi

Konstnär/Illustratör:Team.Nagaoka (Lead), Yuuya ( Chibi)

Scenarioförfattare: Maro Sasaki (Main), Yoshini Yuki, Saya Ougi, Hatoko Mizooti

OST: aya (kompositör), manami (artist)

BGM: Powerless, yasushi, Ayato Shinozaki, TOKYO LOGIC Ltd.

Jag blev verkligen imponerad av det fantastiska konstverket i Winter’s Wish. Under hela mitt spelande fann jag mig själv fascinerad medan jag stirrade med oro på CGs som prydde spelet. Spelets huvudillustratör, Nagaoka (ナガオカ) , är samma artist bakom Otome Games ”Kaminaru Kimi to” (KamiKimi eller Becoming a God With You) och Clock Zero. Medan Yuuya (artist för Cafe Enchante, Cupid Parasite ) gjorde Winter’s Wish’s Chibi-illustrationer.

Spelets soundtrack var min personliga favorit. Bakgrundsmusiken var så bra och den kompletterade spelets inställning och tidslinje perfekt. Jag kom också på mig själv att upprepade gånger spela Winters Wish OP-låt ”Yure Yurare” flera gånger om dagen ( lol) 😅Jag börjar bli besatt! Låten är så vacker att den har fått en plats på min lista över favoritlåtar för otome-spel OP genom tiderna. Heh. Se till att ta en kopia av spelet med dess soundtrack-paket i Aksys officiella butik så länge lagrat räcker!

---

★ Röstskådespeleri

Maeno Tomoaki som“Kunitaka Tojo”– Lupin (Code Realize), Riku (Lover Pretend) , Yamanbagiri  (Touken Ranbu) , Red  (TaiAli),  Camus  (Utapri) , Radius  (Period Cube) , Keisuke Sanjo  (CollarxMalice)

Takuya Satou as “Genjuro Kuga”– Mitsutada Shokudaikiri (Touken Ranbu), Kazu (Variable Barricade), Masamune (Norn9),Kirei Rin (Jakou no Lyla) , Tasuko Takato (A3!)

Seichiro Yamashita as”Yoichi”– Yagen (Touken Ranbu) , Ryuki (Juuzaengi) , Rokuro Yoshioka (Sympathy Kiss) , Jeremiah Jenkins (Money Parasite), Hugo (Virche Evermore: Error Salvation)

Daisuke Namikawa as”Kinji”– Takeru Sasazuka (CollarxMalice) , Hugh (Psychedelica AH) , Oodenta (Touken Ranbu), Vishnal (Rune Factory 4) , Yuichi Lomura (Hiiro no Kakera) , Mamoru (Charade Maniacs) , Yu (Persona 4), Kagero (Scarlet Nexus) ))

Yusuke Kobayashi som“Tomonari Takamura”– Hira (Dairoku), Byleth (FE Engage, 3H) , Shinano Toushiro (Touken Ranbu),Suwon  (Yona of the Dawn) , Yuli Norbert  (MidCin) , Manai Tomoki  (Sweet Clown)

Soma Saito as“Ohtaro”– Mineo (CollarxMalice) , Tsurumaru/Namazuo (Touken Ranbu) , Shungen (Birushana) , Levi  (Psychedelica AH), Yves (Virche Evermore), Yumeno Gentaro  (Hypnosis Mic) , Kikunosuke (Tengoku Maniacsase)(Charade Maniacsase), Takuma (Kitty Love)

Komada Wataru as“Kiyohiko Yabuta” – Iruma Jyuto  (Hypnosis Mic),  Nagusa  (Olympia Soiree) , Masaki (Paradigm Paradox), Berättare  (Bustafellows) , Fänkål  (Nekopara Catboys Paradise)

Wataru Hatano as ” Kawamura Kyoshirou ” – Wizard (TaiAli), Gekkamaru  (Nightshade),  Adonis Otogari  (Ensemble Stars), Lindo  (Dance with Devils),  Noah  (Cafe Enchante)

Hino Satoshi as“Mistushige Miyaji” – Toma (AMNESIA), Lavan (Psychedelica AH) , Noiz (DRAMATISKT mord) , Orochi (Dairoku) , Guy (A3!), Karakurenai (Hana Awase) , Kyojuro (Demon Slayer) , Takuto Maruki (P5)

Kenta Miyake som“Yoshimune Tokugawa” – Mitsukake (Fushigi Yuugi Suzaku Ibun) , Osamu Oishi/Mama (AI Somnium Files), Roche (FF7R), Bowser (filmen Super Mario Bros)

Toki Shunichi som ”Hej,Hibina”– Leo Cavagnis (Piofiore), Dahut (Virche Evermore), Yakumo (Dairoku), Atlas (Ikerev), Yuki Rurikawa (A3!)

---

❄️ ~HUVUDTEGENSKAPER OCH RUTTER~ ❄️

Winter’s Wish erbjuder tre vanliga rutter: Slottsstaden , där du kopplar ihop Genjuro och Yoichi; nöjesdistriktet , där du får sällskap av Kinji och Ohtaro; och Samurai Town , med LIs Tomonari och Kunitaka. Som spelare måste du välja vilket distrikt du vill para ihop hjältinnan med. Varje gemensam väg består av två kapitel (kapitel 2 och kapitel 3). Efter det kommer berättelsen att förgrenas och utvecklas till individuella rutter baserat på vilket kärleksintresse du har flest kärlekspunkter med.

Även om det inte finns några låsta rutter i Winter’s Wish, måste vissa villkor uppfyllas för att låsa upp specifika avslutningar för en fåtal karaktärer. Kunitaka, Genjuro, Yoichi och Kinjis rutter är alla spelbara från början och är inte begränsade. Men för att låsa upp Tomonaris ”Affection” och ”Sorrow” -slut (som i huvudsak är hans ”Goda” och ”Sad/Despair”-slut), måste du först slutföra rutterna för de fyra start-LIs. Dessutom kan Ohtaros ”Affection” och ”Sorrow” -slut bara låsas upp efter att ha fullbordat Tomonaris rutt.

**Dessutom, om du spela Tomonari eller Ohtaros rutt från början utan att uppfylla förutsättningarna, kommer du att få en av deras korta dåliga ändar .

Det finns inga rekommenderade ruttbeställningar från utvecklarna för det här spelet förutom de två begränsade rutterna. Men om du vill spela spelet med den bästa berättelseutvecklingen i åtanke (från minsta spoilers till störst) är min mjuka rekommenderade ruttordning Kunitaka → Genjuro → Yoichi → Kinji → Tomonari → Ohtaro.

---

Genomgångar:

• Kunitaka Tojo
• Genjuro Kuga
• Yoichi
• Kinji
• Tomonari Takamura
• Ohtaro

---

KUNITAKA TOJO

• nästan systerzonsrutten
• låtsas att den här vägen aldrig hände

Kunitaka är ett av ”Oniwaban”  -fartygen  stationerade i Samurai Town. Tillsammans med Tomonari fick han uppdraget att eskortera Suzuno från landsbygden där hon bor och ta henne till Edo. Han är bra med barn och är mycket medkännande mot andra. Han hänvisar till sig själv som Tomonaris ”senpai”, även om Tomonari är särskilt intresserad av sådana formaliteter. Kunitaka kämpar också för att få tillgivenhet från spelets husdjursparv ”Komame” som verkar inte gilla honom av någon anledning.

Jag älskade Kunitaka som karaktär och jag inte av Maenos röstskådespeleri och hans karaktärsdesign ( det är med öppen arm tho 👀🔥 ) . Jag gillade också att Kunitaka har en naturlig affinitet för barn och att han fungerar som en ”storebror” mot Tomonari. Tyvärr var hans rutt en besvikelse för mig. Inte bara kunde jag inte vibba med hans romantik med Suzuno till en början, utan hans händelser verkade också ha många ”delade ut” scener. Kanske berodde det på att jag spelade hans rutt mitt i genomspelet, så jag gjorde de andra bättre rutterna jag hade genomfört före honom uppenbart hur hans historia var jämförelsevis intetsägande.😥 Jag hittade också behandlingen av Kunitaka här (på sin egen väg, av alla saker) ,att vara något orättvis, eftersom hans berättelse verka motverka hans fördel.Har författarna en partiskhet mot honom eller något?🤔

När det gäller hans romantik kände jag att några av deras romantiska upptåg var lite påtvingade. Suzuno var tvungen att snubbla och ramla flera gånger för att Kunitaka skulle fånga henne, vilket gav dem deras ”ögonblick” vilket fick mig att krypa ihop mig några gånger ngl ( skrattar) .🤣 Jag tror dock att deras förhållande förbättrades under den senare delen av hans rutt.

GENJURO KUGA

• kuudere
• bokstavligen en touken danshi

Genjuro är en av ”Oniwaban” -medlemmarna som patrullerar över Castle Town-distriktet. Han är ett fartyg som är specialiserat på strid. Han arbetar som en väktare som är ansvarig för att patrullera och skydda staden Edo, eller det är åtminstone vad hans täckjobb är. Trots sitt lugna uppträdande är han en flitig arbetare och tar sitt jobb på allvar.

Jag började faktiskt med Genjuros rutt eftersom det var ett tag sedan jag senast spelade ett kärleksintresse uttryckt av SatoTaku. 🤭 Den här rutten var actionfylld, vilket jag gillade verkligen. Och som en älskare av  allt-ting-kuudere kunde jag inte vara lyckligare med Genjuros stoiska uppträdande och hans som-ett-sakligen sätt att tala. Han var en så trevlig karaktär att jag inte kunde låta bli att bli slagen av honom direkt. Jag erkänner att hans berättelse hade stunder där handlingen verkade dra ut på tiden, men alla hans konflikter löstes på ett tillfredsställande sätt, så jag kan förlåta dess mindre problem.

Hans förhållande till Suzuno var mycket hälsosamt. Eftersom ingen av dem hade några tidigare erfarenheter av romantik, var deras interaktioner en besvärlig röra, men jag tyckte att det var bedårande och förtjusande, oavsett.🥺 Det fanns flera scener som fick mig att fnissa från öra till öra på grund av hur söta och förtjusande. hälsosamma de var tillsammans .

YOICHI

• alltid hungrig 😂
• ben i dagar
• bästa boi!

Precis som Genjuro är Yoichi medlem av ”Oniwaban ” som har till uppgift att patrullera Castle Town-området. Han fungerar som kontorist på Yanagi Brewery, som är känt för att ha en av de bästa sake i Edo. Yoichi är skarp och direkt och kan ibland framstå som hård när han pratar med hjältinnan. Han tenderar att föredra att ta det ”enkla sättet” när han gör saker och kan vara lite av en lat person. Men trots detta tar han sina Oniwaban-uppdrag på största allvar. Till sist, han älskar att äta… typ, MYCKET!

Jag förväntade mig aldrig något av den här rutten, inte heller från Yoichi som en kärleksintresse. Men lustigt nog verkar jag ha slängt igenom den här med blixtens hastighet ( skrattar) .😂 Jag gillade verkligen hur den här rutten började och hur den användes en populär trope som råkar vara en av mina favoriter i otome-spel.🥰 Det var roligt att se hjältinnavibben med Yoichi, om än obekvämt i början, och jag uppskattade hur bra deras kemi var från hoppet. Yoichis personlighet var också ganska överraskande tilltalande. Han hade redan stuckit ut för mig på andra vägar, men han tog verkligen tyglarna i sin egen berättelse.

När det gäller romantik tror jag att den här rutten hade de roligaste scenerna som använde de shoujo-troper vi alla älskar, och gjorde det i perfekt tid. Den gradvisa utvecklingen av Suzuno och Yoichis förhållande var ganska smickrande, och sättet de kommunicerade sina känslor med varandra var bara … * kockkyss* . Jag älskade hans goda slampa och beklagade ymnigt hans ”Sorrow”-slampa. Den sista scenen knäckte mig!!😥💔 Dessutom var alla CGs på den här rutten vackra.Jag var tvungen att stirra på dem i en bra minut eller två innan jag gick vidare med mitt liv.

KINJI

• fåfäng
• kabuki superman

Kinji är en av Oniwaban-medlemmarna du kan para ihop med i nöjesdistriktet. Han arbetar som en kabuki-skådespelare, närmare bestämt en onnagata , och är allmänt känd för sina anmärkningsvärda skådespelarfärdigheter och slående vackra ansikte. Hans coverjobb som en berömd kabuki-artist gör det möjligt för honom att samla in intelligens för Oniwaban i nöjesdistriktet. Han besitter en ovanlig övermänsklig styrka och är en av de äldsta fartygen som anslöt sig till Oniwaban stationerade i Edo.

Om det finns en rutt i det här spelet som jag inte tvivlar på att de flesta kommer att njuta av, skulle det vara Kinjis rutt. Jag tror att den här rutten hade de mest  otome-liknande  elementen av de sex LI:erna och har en perfekt balans mellan hantering och romantik. Dessutom vill jag förgylla hur mycket jag gillade nöjesdistriktets gemensamma rutt. Bland de tre vanliga berättelserna hade den här de mest roliga interaktionerna med både huvud- och bikaraktärerna, som alla var fantastiska sympatiska(Yabuta kan få det! Okej!).😤💓 Vad gäller Kinjis berättelse så var den visserligen lite förutsägbar, men på bästa möjliga sätt. Till exempel kom jag på mig själv med att glatt utropa ”Jag visste det!” på olika ställen i berättelsen. 😆 (skrattar)

Kinji och Suzunos romans var också en att ta del av. De hade några riktigt söta interaktioner tillsammans, och jag älskar att se Suzuno vara helt och hållet dålig för Kinji.Men ärligt talat, vem kan klandra henne...?🤭 Deras biktscen var verkligen rörande också! 🥺 Pluspoäng för spritevarianten av Suzuno och Kinji på den här rutten. Att se hjältinnan i en utarbetad kimono, med en annan frisyr och Kinji i sin onnagata-sprite var en sådan trevlig bonus. Till sist måste jag säga att Kinjis BÄSTA avslut fick mig att känna mig varm och luddig. Du vet, den där känslan där du bara inte kunde låta bli att le som en total idiot? Japp, det var en sån där  ”happy ending”.

TOMONARI TAKAMURA

• Tsurumaru lite
• 🥺 = 😊 = 😏 = 😳 = 🥵

Tomonari, ett nyligen tillskott till ”Oniwaban”, som gick med för bara ett år sedan, var den första karaktären Suzuno mötte i spelet. Även om han har en mild personlighet, visar han en kort attityd och tenderar att hålla avstånd till andra. Trots detta tycker omgivningen, såväl som som han själv, att det är märkligt att han har utvecklat ett ovanligt speciellt band med huvudpersonen Suzuno.

Som spelets affischpojke visade Tomonaris rutt upp många  ”sanningsuppenbarelser” . Även om dessa var mer fokuserade på Suzunos bakgrundshistoria än den övergripande handlingen. Jag tycker att det är värt att notera att den här rutten också började långsamt om än, fortfarande rolig, eftersom den skildrar flera scener med hjältinnan som är nära knuten till Tomonari, och även spenderar tid med Miharu och Kiyoshiro, 😆 (som jag trodde var) ett tjafs tillsammans ) .  Det var inte förrän i slutet av kapitel 5 som hans rutt började ta fart och gjorde att jag blev känslomässig frenesi.😭 Några plotpunkter i den här rutten fick mig att gråta, ngl.

Visserligen orsakade de många avslöjandena efter varandra ett litet tempoproblem, men kvaliteten på historien, för att inte tala om Tomonari och Suzunos karaktärsdjup, kompenserade mer än för det, och jag fann mig själv som klistrad vid min Switch-skärm hela tiden.

Hans romans med Suzuno var också en av mina favoriter i spelet. Jag älskar överbeskyddande LIs, och i kombination med Tomonaris milda uppträdande gjorde det alla hans scener med hjältinnan värda besväret. Tomonari gjorde också några ” oväntade” saker😳 som träffade rätt för mig, och hans dåliga slut var en ganska kryddig fest. Men jag måste erkänna – detta är en förvärvad smak, och inte för alla. ha! 💦🔥 (kacklar)

OHTARO

• inte en genki
• ”sanning” väg? 🤔

Ohtaro är ett fartyg och ett medlem av Oniwaban, som fått i uppdrag att patrullera underhållningsdistriktet med Kinji. Hans täckjobb är att jobba som gatubarkare. Bland LI:erna har han den mest sällskapliga personligheten, och hans vänlighet gör att han ser lättillgänglig ut för vem som helst. Ohtaro har visat stor förkärlek för Suzuno från det ögonblick de träffades, och under den gemensamma rutten uttryckte han en önskan om att lära känna henne bättre.

Jag blev förvånad över att höra att Ohtaros huvudslut från början var låsta. Lyckligtvis hade en vän varnat mig i förväg att hans rutt var begränsad och tänkt att fungera som spelets final; annars skulle jag ha dragit i håret för att försöka låsa upp hans goda slut . 😂 Jag tyckte att Ohtaro var en nyfiken karaktär, och om du uppmärksammar honom noga i de vanliga rutterna och andra karaktärsrutter kommer du uppenbarligen att märka att något känns störigt med honom. Men med de flesta av rutterna som enbart fokuserar på de enskilda LI:erna och deras berättelser, är det lätt att förbise eller borsta bort detta. Jag kunde inte riktigt förklara mer på Ohtaros rutt utan att trampa in i spoilers. Hans historia var lite överallt(imo) men jag njöt av hur det hela utvecklas till slut, trots några plottningshål och tempoproblem.

Hans romans med Suzuno var dock riktigt söt! Det blev lite konstigt i mitten på grund av bland annat som inträffade under den här rutten. Jag tyckte dock att deras dynamik mot slutet var ganska trevlig och Ohtaro blev överraskande en blyg tsun-tsun, kittlade mig rosa! Jag svär, jag är så lätt att behaga, speciellt när det kommer till en Soma Saito-karaktär! 😅

SUZUNO
(Huvudhjältinna)

• artig
• har en talang att särskilja ätbara växter 🤣 (och hon är väldigt stolt över detta)

Suzuno, den enda levande ättlingen till Hakuseki-klanen, bor ensam i de snöklädda bergen, skymd av byborna som tror att hennes unika förmåga att se ”känslomässiga trådar” som är osynliga för andra är ett dåligt omen.

För mig var Suzuno en förtjusande huvudperson. Hon har sin egen personlighet och är definitivt inte ett kartongklipp av en hjältinna. Eftersom hon levde ensam under större delen av sitt liv, kan hon ibland uppfattas som en skyddad lantklump, men jag tycker att hennes naivitet och enstaka klumpighet är en del av hennes charm.

En sak jag märkte under hela mitt spelande var att Suzunos proaktivitet skiljer sig mycket åt i varje vanlig rutt. Hon verkade lysa mer framträdande under Castle Town-rutterna, främst för att Yoichi lärde henne att slåss. Som ett resultat får hon kämpa mot mobs på egen hand och tillsammans med sina kärleksintressen, samt utföra ”snösakramentet” för att rena ”blightfalls”, som är de så kallade monstren i spelet. I nöjesdistriktets rutter, särskilt Kinjis berättelse, även om hon inte var en ” kamp ”. hjältinna, hon gick på ett hemligt uppdrag här, och jag njöt verkligen av hennes möten med bikaraktärerna under hennes spionage.I Samurai Town-rutterna fann jag dock att hon var mindre proaktiv och hade mindre byråkrati, möjligen på grund av överbeskyddandet av LI:erna hon var ihopkopplad med. Med detta sagt är det inte rättvist att säga att hon var helt värdelös i dessa händelser, eftersom hon fortfarande gjorde sin due diligence med att samla information under sina uppdrag och kunde hjälpa sitt team efter bästa förmåga.

Ett klagomål som jag har med skrivningen på vissa rutter var att Suzunos unika förmågor, särskilt hennes förmåga att använda ”snösakramentet”, inte  utnyttjas  fullt ut förutom i Castle Town-evenemang och möjliga i Kinjis rutt, om än bara i sista minuter .

Suzuno går igenom mycket karaktärsutveckling, särskilt i Tomonaris väg, där hon konfronterar sin osäkerhet och upptäcker sitt självvärde. Jag tycker också att det är roligt hur hon kan vara oavsiktligt djärv eller framåt mot sitt kärleksintresse.🤣 Hon är en fantastisk hjältinna! Väldigt artig, söt och jag vill bara adoptera och skydda henne som min dotter! 🥺

---

SYSTEM OCH LOKALISERING

Winter’s Wishs övergripande systemgränssnitt och design var visuellt fantastiskt! Jag tyckte vinterestetiken var riktigt snygg. Det som förvånade mig var hur huvudmenyn automatiskt ändras från temat Snö till temat vår ( som ersatte den fallande snön med sakurablad i bakgrunden). Dessutom byter LI sprites i huvudmenyn också från sina vanliga sprites till sina rodnande sprites, vilket imo kompletterar vårt tema. Du kan ändra detta när som helst i avsnittet ”Inställningar” efter att du har slutfört spelet.

En annan sak som jag älskade var möjligheten att ändra huvudmenyns bakgrundsmusik. Jag snubblade över den här funktionen medan jag busade med inställningarnas kontroller, och den överraskade mig eftersom jag inte visste att den här funktionen fanns.😆 Dessutom uppskattas jag också de subtila animationerna vi får genom hela spelet. Till exempel, under slagsmålsscener eller när det plötsligt dyker upp ett missfall i berättelsen, späder små svarta trådar upp på skärmen, vilket ger scenarierna en överraskning. Subtila effekter inkorporerades också i CGs och sprites, vilket fick dem att se animerade och mer raffinerade ut än deras stilla motsvarigheter. Dessa små tillägg gjorde min spelupplevelse ännu mer fängslande. Slutligen har detta spel ett”hoppa till nästa val” knappen, vilket gör rutter lättare att slutföra.

När det gäller lokaliseringen var jag mycket glad över att se att det knappt fanns några stavfel eller fel i spelet. Även om jag måste säga, med tanke på att det är ett tidstypiskt stycke, skulle det kunna använda ett mer dämpat tillvägagångssätt när man använder moderna vardagsspråk eller slangord i översättningarna. Detta stod bara ut för mig under hjältinnans inre monologer, där Suzuno fortsatte att använda fraser som ”oh man” eller ”mann…” som kändes malplacerade i det historiska sammanhanget (imo).😆 Det är ingen biggie dock ! För att vara ärlig är detta i stort sett bara en personlig preferens, liksom att jag är knäpp med mina historiska spel ( skratt) . 🤣

---

---

ÖVERGRIPANDE TANKAR

Winter’s Wish: Spirits of Edo tog mig ungefär 60 timmar (ge eller ta) att slutföra sin helhet. Medan spelets längd faller inom detliga intervallet för en genomsnittlig titel, tyckte jag personligen att det var längre än de flesta på grund av de tre vanliga vägarna du måste gå igenom varje gång du väljer en jurisdiktion att para hjältinnan med. Dessa vanliga vägar var inte heller korta.

Jag tyckte att Castle Town Routes var mycket actionfyllda, och jag gillade den aspekten. Även om, jag måste erkänna, min personliga favorit bland de vanliga rutterna är underhållningsdistriktet, främst på grund av det lustiga fram och tillbaka skämten mellan Kinji, Ohtaro och Yabuta.

Berättelsemässigt älskar jag spelets miljö och lore. Konceptet med människor som samexisterar med kärl och formfolk var också något som drog mig in i berättelsen. Det påminde mig lite om Touken danshis i Touken Ranbu (det hjälpte inte att alla LI var Touken Ranbu seiyuus heller). 😆 Jag är också verkligen en sugen på historiska fantasy- otome-spel så det var lätt för mig att gilla och vibba med spelets inställning från början.

De flesta av rutterna följer ett liknande berättelseflöde, förutom de två begränsade rutterna Tomonari och Ohtaro. Sammantaget tyckte jag att hanteringen var genomtänkt, särskilt när det gäller att etablera karaktärerna och inställningen i linje med tidsperioden. Tänk på att spelet utspelar sig i den tidiga Edo-perioden eller ”peak” Tokugawa-perioden, som i princip är före Bakumatsu-eran(så vi pratar pre-hakuoki i termer av otome game lingo lol).Jag uppskattade också omnämnandet av de olika typerna av katanas i spelet.(Titta, jag är inte på något sätt en rekijo, men att fånga dessa små, till synes irrelevanta mindre detaljer gör mig glad haha)😂

Jag tror att det är intrigen där spelet kämpade avsevärt. Även om vägarna i sig var roliga, löstes vissa konflikter i vissa berättelser ologiskt, vilket fick mig att ifrågasätta varför dessa problem lätt kunde lösas på en väg men inte på en annan. Skriften är felaktig i detta avseende, och det fanns sannolikt inkonsekvenser i att knyta ihop lösa ändar på olika vägar. Med det sagt, om du går in i det här spelet och förväntar dig en ”kamige”, kommer du att bli ganska besviken. Men om du kan förlåta dessa mindre brister är jag ganska säker på att du kommer att älska och uppskatta mysigheten som den här titeln erbjuder. Jag personligen älskade det här spelet och jag skulle spela det igen bara för karaktärerna!🥺

På tal om karaktärer, de tog verkligen rampljuset i det här spelet. Inte bara var huvudpersonen och LIs sympatiska, jag var också väldigt förtjust i bikaraktärerna. Många av dem var definitivt showstoppers och det hjälper inte att de flesta av Oniwaban i Edo är heta dilfs som driver showen! (Gud hjälp mig, jag behöver min astmapump!)🥵 En annan sak jag älskade var den starka familjära relationen mellan hjältinnan och hennes storasyster Miharu. Dessutom var det fantastiskt att se att många av de framstående bikaraktärerna har sina egna unika sprites genom hela spelet.

När det kommer till kärleksintressena var de alla sådana herrar som tog stor hand om hjältinnan. Min favorit var definitivt Yoichi – allt om hans rutt träffade precis alla mina mjuka fläckar. Dessutom är jag ett stort fan av hans VA. Min andra favorit var Tomonari. Den här pojken är bara så mjuk och mild, och hans överbeskyddande mot Suzuno påminde mig om Ibas överbeskyddande mot Chizuru ( och jag var dålig på Iba i Hakuoki lol) 😩. Hur som helst, min karaktär och ruttrankning är följande:

Karaktärsrankning:  Yoichi > Tomonari > Genjuro = Kinji > Ohtaro > Kunitaka
Route Ranking: Tomonari > Kinji > Yoichi > Genjuro > Ohtaro > Kunitaka

Av alla rutter var Kunitaka’s den enda som gjorde att jag kände mig missnöjd med hans goda slut. Sättet som Oniwaban behandlade honom i sin berättelse lämnade verkligen en dålig smak i min mun, vilket var synd eftersom Kunitaka var en så bra karaktär i sig. Men hans väg gjorde honom inte rättvisa.😔 Mina favoritbikaraktärer var förmodligen Kiyohiko Yabuta och Lord Yoshimune. Yabuta var ännu ett fall där jag blev mycket besviken över att Komada Wataru återigen kastas som en annan bikaraktär och inte en LI. 😤 …och ja, jag älskar Yoshimune Tokugawa av väldigt uppenbara skäl! Heh! 😏🥵 Jag menar…titta bara på den här stora biten!

JAG SADE, DU KAN FÅ DET! SIR!!🥵