Ordet ”manga” kommer från det japanska ordet 漫画, ^{[21] som} består av de två kanji漫 (mannen) som betyder ”nyckfull eller improviserad” och 画 (ga) som betyder ”bilder”.^[22] Samma benämning är roten till det koreanska ordet för serier, ”manhwa” och det kinesiska ordet ”manhua” . ^[23]

Ordet användes först i slutet av 1700-talet ^[24] med publiceringen av sådana verk som Santō Kyōdens bildbok Shiji no yukikai (1798), ^{[25] [26]} och i början av 1800-talet med sådana verk som Aikawa Minwa’s Manga hyakujo (1814) och de berömda Hokusai Manga- böckerna (1814–1834) ^[27] innehållande diverse ritningar från skissböckerna för den berömda ukiyo-e- konstnären Hokusai . ^[28] Rakuten Kitazawa (1876–1955) använde först ordet ”manga” i modern mening. ^[29]

På japanska hänvisar ”manga” till alla typer av tecknad film, serier och animering. Bland engelsktalande har ”manga” den strängare betydelsen ”japanska serier”, parallellt med användningen av ” anime ” i och utanför Japan. Termen ” ani-manga ” används för att beskriva serier producerade från animationsceller. ^[30]

Mangas historia sägs ha sitt ursprung i rullar som går tillbaka till 1100-talet, och man tror att de utgör grunden för läsningen från höger till vänster. Under Edo-perioden (1603–1867) inbäddade Toba Ehon begreppet manga. ^[31] Ordet självt kom först i gemensam användning 1798, ^[24] med publiceringen av verk som Santō Kyōdens bildbok Shiji no yukikai (1798), ^{[25] [26]} och i början av 1800-talet med sådan fungerar som Aikawa Minwas Manga hyakujo (1814) och Hokusai Manga- böckerna (1814–1834). ^{[28] [32]} Adam L. Kern har föreslagit att kibyoshi , bildböcker från slutet av 1700-talet, kan ha varit världens första serietidningar . Dessa grafiska berättelser delar med moderna manga humoristiska, satiriska och romantiska teman. ^[33] Vissa verk producerades som serier med träblocktryck . ^[9]

Författare om mangahistoria har beskrivit två breda och kompletterande processer som utformar modern manga. En åsikt som representeras av andra författare som Frederik L. Schodt , Kinko Ito och Adam L. Kern, betonar kontinuiteten i japanska kulturella och estetiska traditioner, inklusive förkrigstid, Meiji och före Meiji kultur och konst . ^[34] Den andra uppfattningen betonar händelser som inträffade under och efter den allierade ockupationen av Japan (1945–1952) och betonar USA: s kulturella påverkan, inklusive amerikanska komiker (fördes till Japan av GI ) och bilder och teman från amerikansk TV, film och tecknat (särskilt Disney ). ^[35]

Oavsett källa inträffade en explosion av konstnärlig kreativitet under efterkrigstiden, ^{[36] som} involverade mangakonstnärer som Osamu Tezuka ( Astro Boy ) och Machiko Hasegawa ( Sazae-san ). Astro Boy blev snabbt (och förblir) oerhört populär i Japan och någon annanstans, ^[37] och anime- anpassningen av Sazae-san ritade fler tittare än någon annan anime på japansk tv under 2011. ^[31] Tezuka och Hasegawa gjorde båda stilistiska innovationer. I Tezukas ”kinematografiska” teknik är panelerna som en rörelsebild som avslöjar detaljer om handlingen som gränsar till långsam rörelse såväl som snabba zoomer från avstånd till närbild. Denna typ av visuell dynamik antogs allmänt av senare mangakonstnärer. ^[38] Hasegawas fokus på det dagliga livet och kvinnors erfarenhet kom också till att prägla senare shōjo manga . ^[39] Mellan 1950 och 1969 uppstod ett allt större publik för manga i Japan med solidifiering av sina två huvudsakliga marknadsföringsgenrer, shōnen manga riktade till pojkar och shōjo manga riktade mot flickor. ^[40]

1969 gjorde en grupp kvinnliga mangakonstnärer (senare kallad året 24-gruppen , även känd som Magnificent 24s ) sin shōjo-mangadebut (”år 24” kommer från det japanska namnet för år 1949, födelseåret för många av dessa artister). ^[41] Gruppen inkluderade Moto Hagio , Riyoko Ikeda , Yumiko Ōshima , Keiko Takemiya och Ryoko Yamagishi . ^[15] Därefter skulle främst kvinnliga mangakonstnärer dra shōjo för en läsekrets för flickor och unga kvinnor. ^[42] Under de följande decennierna (1975 – nu) fortsatte shōjo manga att utvecklas stilistiskt samtidigt som de utvecklade olika men överlappande subgenrer. ^[43] Stora subgenrer inkluderar romantik, superhjältar och ”Ladies Comics” (på japanska, redisu レ デ ィ ー ス , redikomi レ デ ィ コ ミ , och josei 女性 ). ^[44]

Modern shōjo manga-romantik presenterar kärlek som ett huvudtema som anges i känslomässigt intensiva berättelser om självförverkligande . ^[45] Med superhjältarna släpptes Shōjo manga så som Pink Hanamoris sjöjungfru Melodi Pichi Pichi Pitch Reiko Yoshidas Tokyo Mew Mew , och Naoko Takeuchis Pretty Soldier Sailor Moon , som blev internationellt populär inom både manga och anime. format. ^[46] Grupper (eller sentais ) av flickor som arbetar tillsammans har också varit populära inom denna genre. Som Lucia, Hanon och Rina som sjunger tillsammans, och Sailor Moon, Sailor Mercury, Sailor Mars, Sailor Jupiter och Sailor Venus som arbetar tillsammans. ^[47]

Manga för manliga läsare delar upp i enlighet med åldern på dess avsedda läsarhistoria: pojkar upp till 18 år ( shōnen manga) och unga män 18 till 30 år ( seinen manga); ^[48] liksom av innehåll, inklusive action-äventyr som ofta involverar manliga hjältar, slapstickhumor, ämnesämnen och ibland uttryckligt kön. ^[49] Japanarna använder olika kanji för två nära allierade betydelser av ”seinen” – 青年 för ”ungdom, ung man” och 成年 för ”vuxen, majoritet” – den andra hänvisar till pornografisk manga riktad till vuxna män och kallas också seijin ( ”vuxen” 成人 ) manga. ^[50] Shōnen , seinen och seijin manga delar ett antal funktioner gemensamt.

Pojkar och unga män blev några av de tidigaste läsarna av manga efter andra världskriget. Från 1950-talet fokuserade shōnen manga på ämnen som tros intressera den arketypiska pojken, inklusive ämnen som robotar, rymdresa och heroiskt action-äventyr. ^[51] Populära teman inkluderar science fiction , teknik, sport och övernaturliga miljöer. Manga med ensamma klädd superhjältar som Superman , Batman och Spider-Man blev i allmänhet inte lika populära. ^[52]

Rollen för flickor och kvinnor i manga som produceras för manliga läsare har utvecklats avsevärt över tid till att inkludera de med enstaka vackra flickor ( bishōjo ) ^[53] som Belldandy från Oh My Goddess! , berättelser där sådana flickor och kvinnor omger hjälten, som i Negima och Hanaukyo Maid Team , eller grupper av tungt beväpnade kvinnliga krigare ( sentō bishōjo ) ^[54]

Med censurens avslappning i Japan på 1990-talet dök upp ett sortiment av uttryckligt sexuellt material i manga avsedd för manliga läsare, och fortsatte därmed i de engelska översättningarna. ^[55] Under 2010 antog dock Tokyo Metropolitan Government en proposition för att begränsa sådant innehåll. ^[56]

Den gekiga berättelsestilen – tematiskt dum, vuxenorienterad och ibland djupt våldsam – fokuserar på den dagliga, dagliga svåra verkligheten i livet, ofta ritad på ett skitligt och osmartat sätt. ^{[57] [58]} Gekiga som Sampei Shirato 1959–1962 Chronicles of a Ninja’s Military Accomplishments ( Ninja Bugeichō ) uppstod i slutet av 1950- och 1960-talet delvis från vänsterstudent och arbetarklassens politiska aktivism ^[59] och delvis från estetisk missnöje hos unga mangakonstnärer som Yoshihiro Tatsumi med befintlig manga. ^[60]

I Japan utgjorde manga en årlig publikationsindustri på 40,6 miljarder yen (cirka 395 miljoner US $) ^[62] År 2006 utgjorde försäljningen av mangaböcker cirka 27% av den totala bokförsäljningen och försäljningen av mangatidskrifter för 20% av den totala magasinförsäljningen. ^[63] Mangaindustrin har expanderat över hela världen, där distributionsföretag licensierar och skriver om manga till sina modersmål.

Marknadsförare klassificerar främst manga efter ålder och kön för målläsarkretsen. ^[64] Böcker och tidskrifter som säljs till pojkar ( shōnen ) och flickor ( shōjo ) har i synnerhet utmärkande omslagskonst, och de flesta bokhandlar lägger dem i olika hyllor. På grund av korsläsare är konsumenternas svar inte begränsat av demografi. Till exempel kan manliga läsare prenumerera på en serie avsedd för kvinnliga läsare, och så vidare. Japan har mangakaféer , eller mangakissa ( kissa är en förkortning av kissaten ). Vid en manga-kissa dricker människor kaffe , läser manga och stannar ibland över natten.

Kyoto International Manga Museum har en mycket stor webbplats med manga som publiceras på japanska. ^[65]

tidskrifter

Manga tidskrifter har vanligtvis många serier som körs samtidigt med cirka 20–40 sidor tilldelade varje serie per nummer. Andra tidskrifter som anime fandom magazine Newtype innehöll enstaka kapitel i sina månatliga tidskrifter.Andra tidningar som Nakayoshi har många berättelser skriven av många olika konstnärer; dessa tidskrifter, eller ”antologimagasiner”, som de också är kända (allmänt ”telefonböcker”), är vanligtvis tryckta på tidningspapper av låg kvalitet och kan vara allt från 200 till mer än 850 sidor tjocka. Manga tidskrifter innehåller också en-skott serier och olika fyra-panel yonkoma (motsvarande serier ). Manga-serien kan köras i många år om de lyckas. Manga artister börjar ibland med några ”one-shot” mangaprojekt bara för att försöka få sitt namn. Om dessa är framgångsrika och får bra recensioner fortsätter de. Tidningar har ofta en kort livslängd. ^[66]

Samlade volymer

Efter att en serie har körts en stund samlar förlag ofta episoderna och skriver ut dem i dedikerade bokstorlekar, kallad tankōbon . Dessa kan vara inbundna, eller mer vanligtvis softcover-böcker, och motsvarar USA: s handbok eller grafiska romaner .Dessa volymer använder ofta papper av högre kvalitet och är användbara för dem som vill ”komma ikapp” med en serie så att de kan följa det i tidningarna eller om de tycker att kostnaden för veckor eller månadstider är oöverkomliga. ”Deluxe” -versioner har också skrivits ut när läsarna har blivit äldre och behovet av något speciellt växte. Gammal manga har också tryckts om med hjälp av något mindre papper och säljs för 100 yen (cirka 1 US $) vardera för att konkurrera med den använda bokmarknaden.

Historia

Kanagaki Robun och Kawanabe Kyōsai skapade den första mangatidningen 1874: Eshinbun Nipponchi . Tidningen påverkades starkt av Japan Punch som grundades 1862 av en brittisk tecknad film Charles Wirgman . Eshinbun Nipponchi hade en mycket enkel stil med ritningar och blev inte populär bland många människor. Eshinbun Nipponchi slutade efter tre nummer. Tidningen Kisho Shimbun 1875 inspirerades av Eshinbun Nipponchi , som följdes av Marumaru Chinbun 1877, och sedan Garakuta Chinpo 1879. ^[67] Shōnen Sekai var den första shōnen- tidningen som skapades 1895 av Iwaya Sazanami, en berömd japansk författare barnlitteratur då. Shōnen Sekai hade ett starkt fokus på det första kinesiska-japanska kriget . ^[68]

År 1905 startade uppsättningsbom för mangatidskrifter med Russo-Japanese War , ^[69] Tokyo Pakku skapades och blev en enorm hit. ^[70]Efter Tokyo Pakku 1905 skapades en kvinnlig version av Shōnen Sekai och fick namnet Shōjo Sekai , betraktad som den första shōjo-tidningen. ^[71] Shōnen Pakku tillverkades och anses vara den första mangamagasinet för barn . Barnens demografiska befann sig i ett tidigt utvecklingsstadium under Meiji-perioden . Shōnen Pakku påverkades av utländska barnmagasiner som Puck som en anställd i Jitsugyō no Nihon (utgivare av tidningen) såg och beslutade att emulera. 1924 lanserades Kodomo Pakku som en annan barnmangatidning efter Shōnen Pakku . ^[70] Under bommen publicerades Poten (härledd från den franska ”potin”) 1908. Alla sidor var i full färg med påverkan från Tokyo Pakku och Osaka Puck . Det är okänt om det fanns fler problem förutom den första. ^[69] Kodomo Pakkulanserades maj 1924 av Tokyosha och presenterade högkvalitativ konst av många medlemmar i mangakunsten som Takei Takeo, Takehisa Yumeji och Aso Yutaka. Några av mangorna innehöll talballonger , där andra manga från tidigare epoker inte använde talballonger och tysta. ^[70]

Publicerad från maj 1935 till januari 1941 sammanföll Manga no Kuni med perioden under andra kinesiska-japanska kriget (1937–1945).Manga no Kuni innehöll information om att bli en mangaka och om andra serier inom hela serien. Manga no Kuni överlämnade sin titel till Sashie Manga Kenkyū i augusti 1940. ^[72]

dōjinshi

Dōjinshi , producerad av små förlag utanför den vanliga kommersiella marknaden, liknar i sin publicering av småpress oberoende publicerade serier i USA. Comiket , världens största serietidningskonvention med cirka 500 000 besökare som samlas under tre dagar, ägnas åt Dōjinshi . Medan de oftast innehåller originalhistorier, är många parodier av eller inkluderar karaktärer från populära manga- och anime-serier. Vissa dōjinshi fortsätter med en seriehistoria eller skriver en helt ny med sina karaktärer, ungefär som fan-fiction . Under 2007 sålde dōjinshi för 27,73 miljarder yen (245 miljoner US $). ^[62] 2006 representerade de ungefär en tiondel av försäljningen av mangaböcker och tidskrifter. ^[63]

Tack vare tillkomsten av internet har det funnits nya sätt att håpa mangaka att ladda upp och sälja sin manga online. Tidigare fanns det två huvudsakliga sätt på vilka ett mangakas verk kunde publiceras: att ta sina manga ritade på papper till en förläggare själva, eller överlämna sitt arbete till tävlingar som drivs av tidskrifter. ^[73]

Webbmanga

Under de senaste åren har det skett en ökning av manga som släppts digitalt. Web manga har , som det är känt i Japan, sett en ökning tack vare delvis webbhotell för webbhotell där vem som helst kan ladda upp sidor från sina verk gratis. Även om de släpps digitalt klistrar nästan all webbmanga till det konventionella svartvita formatet trots att vissa aldrig får fysiska publikationer. Pixiv är den mest populära webbplatsen där en mängd amatör- och professionella verk publiceras på webbplatsen. Det har vuxit till att vara den mest besökta webbplatsen för konstverk i Japan. ^[74] Twitter har också blivit en populär plats för webbmanga med många artister som släpper sidor varje vecka på sina konton i hopp om att deras verk plockas upp eller publiceras professionellt. Ett av de bästa exemplen på att ett amatörarbete blev professionellt är One-Punch Man som släpptes online och senare fick en professionell remake släppt digitalt och en anime-anpassning strax efter. ^[75]

Många av de stora utgivarna har också släppt digitala tidskrifter och webbplatser där webbmanga publiceras tillsammans med sina seriemagasiner. Shogakukan har till exempel två webbplatser, Sunday Webry och Ura Sunday , som släpper veckokapitel för webbmangaoch till och med erbjuder tävlingar för mangaka för att lämna in sitt arbete. Både Sunday Webry och Ura Sunday har blivit en av de bästa webbmangasidorna i Japan. ^{[76] [77]} Vissa har till och med släppt appar som lär sig att rita professionell manga och lära sig att skapa dem.Weekly Shōnen Jump släppte Jump Paint , en app som hjälper användare att göra sin egen manga från att göra storyboards till digitalt färgningslinjer. Det erbjuder också mer än 120 typer av pennspetsar och mer än 1 000 screentones för konstnärer att öva. ^[73] Kodanshahar också använt populariteten hos webmanga för att lansera fler serier och erbjuder också bättre distribution av deras officiellt översatta verk under Kodansha Comics, delvis tack vare att titlarna släpptes digitalt först innan de publiceras fysiskt. ^[78]

Den stigande webbmangaen har också krediterats smartphones och datorer eftersom fler och fler läsare läser manga på sina telefoner snarare än från en tryckt publikation. Medan pappermanga har sett en minskning övertid har digital manga ökat i försäljning varje år.Forskningsinstitutet för publikationer rapporterar att försäljningen av digitala mangaböcker exklusive tidskrifter hoppade 27,1 procent till 146 miljarder år 2016 från året innan medan försäljningen av pappersmanga såg en rekordmässig nedgång årligen på 7,4 procent till 194,7 miljarder. De har också sagt att om digital och papper behåller samma tillväxt och droppfrekvens, kommer webmanga att överskrida sina pappersmotsättningar. ^[79]

Webtoons

Medan webtoons har tagit på sig popularitet som ett nytt medium för serier i Asien, har Japan varit långsam att anta webbtoner eftersom det traditionella formatet och tryckta publikationen fortfarande dominerar hur manga skapas och konsumeras. Trots detta har en av de största webbutonsförlagarna i världen, Comico , haft framgång på den traditionella japanska mangamarknaden. Comico lanserades av NHN Japan , det japanska dotterbolaget till det koreanska företaget, NHN Entertainment . Från och med nu finns det bara två webbtonsförlag som publicerar japanska webbtoner: Comico och Naver Webtoon (under namnet XOY i Japan). Kakao har också haft framgång genom att erbjuda licensierade manga och översatta koreanska webtoons med sin tjänst Piccoma . Alla tre företagen krediterar sin framgång till lönemodellen webtoon där användare kan köpa varje kapitel individuellt istället för att behöva köpa hela boken och samtidigt erbjuda några kapitel gratis under en tid så att alla kan läsa en hel serie gratis om de väntar tillräckligt länge. ^[80] Den extra fördelen med att ha alla sina titlar i färg och några med speciella animationer och effekter har också hjälpt dem att lyckas. Några populära japanska webtoons har också fått anime-anpassningar och utskrifter, det mest anmärkningsvärda är ReLIFE och återhämtning av en MMO-Junkie . ^{[81] [82]}

År 2007 hade mangas inflytande på internationella serier ökat avsevärt under de senaste två decennierna. ^[83] ”Påverkan” används här för att hänvisa till effekter på seriemarknaderna utanför Japan och till estetiska effekter på serietecknare internationellt.

Traditionellt flyter mangahistorier från topp till botten och från höger till vänster . Vissa utgivare av översatt manga håller sig till detta ursprungliga format. Andra förlag speglar sidorna horisontellt innan de skriver ut översättningen och ändrar läsriktningen till en mer ”västerländsk” från vänster till höger, så att de inte förvirrar utländska läsare eller traditionella serier. Denna praxis kallas ”vända”. ^[84] För det mesta tyder kritik på att vändning strider mot skaparens ursprungliga avsikter (till exempel om en person bär en skjorta som läser ”MAJ” på den och blir sned, ändras ordet till ”YAM ”), som kanske är okunnig om hur besvärligt det är att läsa serier när ögonen måste flyta genom sidorna och texten i motsatta riktningar, vilket resulterar i en upplevelse som är helt åtskild från att läsa något som flyter homogent. Om översättningen inte är anpassad till det vända konstverket noggrant är det också möjligt för texten att gå mot bilden, till exempel en person som hänvisar till något till vänster i texten medan han pekar till höger i grafiken. Karaktärer som visas skriver med sina högra händer, majoriteten av dem, skulle bli vänsterhänta när en serie vänds. Vändning kan också orsaka oddititeter med välkända asymmetriska föremål eller layouter, till exempel en bil som visas med gaspedalen till vänster och bromsen till höger, eller en skjorta med knapparna på fel sida, men dessa problem är mindre i jämförelse till det onaturliga läsningsflödet, och några av dem skulle kunna lösas med ett anpassningsarbete som går utöver bara översättning och bländning. ^[85]

Europa

Manga har påverkat europeisk tecknad film på ett sätt som skiljer sig något från US Broadcast-anime i Frankrike och Italien öppnade den europeiska marknaden för manga under 1970-talet. ^[86] Fransk konst har lånat från Japan sedan 1800-talet ( Japonism ) ^[87] och har sin egen högt utvecklade tradition av bande dessinée- tecknad film. ^[88] I Frankrike, med början i mitten av 1990-talet, ^{[89] har} manga visat sig vara mycket populärt för ett brett läsekrets, och står för ungefär en tredjedel av serierna i serier i Frankrike sedan 2004. ^[90] Enligt Japan External Trade Organization , försäljningen av manga nådde 212,6 miljoner dollar inom Frankrike och Tyskland ensam under 2006. ^[86] Frankrike representerar cirka 50% av den europeiska marknaden och är den andra världsmarknaden, bakom Japan. ^[13] 2013 fanns 41 utgivare av manga i Frankrike och, tillsammans med andra asiatiska serier, representerade manga cirka 40% av de nya serierna i landet, ^{[91] som} överträffade fransk-belgiska serier för första gången. ^[92] Europeiska utgivare som marknadsför manga översatta till franska inkluderar bland annat Asuka, Casterman , Glénat , Kana och Pika Édition . ^{[ citation behövs ]} Europeiska utgivare översätter också manga till holländska, tyska, italienska och andra språk. 2007 var cirka 70% av alla serier som såldes i Tyskland manga. ^[93]

Manga-förläggare med bas i Storbritannien inkluderar Gollancz och Titan Books. ^{[ behövs citationstecken ]} Manga-förläggare från Förenta staterna har en stark marknadsföring i Storbritannien: till exempel Tanoshimi- linjen från Random House . ^{[ citation behövs ]}

Förenta staterna

Manga tog sig bara gradvis in på de amerikanska marknaderna, först i anslutning till anime och sedan självständigt. ^[94] Vissa amerikanska fans blev medvetna om manga på 1970- och början av 1980-talet. ^[95] Anime var emellertid ursprungligen mer tillgängligt än manga för amerikanska fans, ^[96] av vilka många var ungdomar i collegeåldern som tyckte det var lättare att få, undertexter och ställa ut videoband av anime än att översätta, reproducera och distribuera tankōbon- stil manga böcker. ^[97] En av de första manga som översatts till engelska och marknadsförs i USA var Keiji Nakazawas Barefoot Gen , en självbiografisk berättelse om atombombningen mot Hiroshima utfärdad av Leonard Rifas och Educomics (1980–1982). ^[98] Mer manga översattes mellan mitten av 1980-talet och 1990-talet, inklusive Golgo 13 1986, Lone Wolf och Cub från First Comics 1987, och Kamui , Area 88 , och Mai the Psychic Girl , även 1987 och alla från Viz Media – Eclipse Comics . ^[99] Andra följde snart, inklusive Akira från Marvel Comics Epic Comics- avtryck, Nausicaä of the Valley of the Wind från Viz Media, och Appleseed från Eclipse Comics 1988, och senare Iczer-1 ( Antarctic Press , 1994) och Ippongi Bang ’s F-111 Bandit (Antarctic Press, 1995).

Under 1980-talet till mitten av 1990-talet påverkade japansk animation, som Akira , Dragon Ball , Neon Genesis Evangelion och Pokémon, en större inverkan på fansupplevelsen och på marknaden än manga. ^[100] Ändringar ändrades när översättare-entreprenör Toren Smithgrundade Studio Proteus 1986. Smith och Studio Proteus agerade som agent och översättare för många japanska mangor, inklusive Masamune Shirows Appleseed och Kōsuke Fujishima ’s Oh My Goddess! , för Dark Horse och Eros Comix , vilket eliminerar behovet av dessa förlag att söka sina egna kontakter i Japan. ^[101] Samtidigt öppnade den japanska förläggaren Shogakukan ett amerikanskt marknadsinitiativ med deras amerikanska dotterbolag Viz, vilket gjorde det möjligt för Viz att dra direkt på Shogakukans katalog och översättningsförmåga. ^[84]

Japanska förlag började bedriva en amerikansk marknad i mitten av 1990-talet på grund av en stagnation på den inhemska marknaden för manga. ^[102] Den amerikanska mangamarknaden tog en uppgång med anime- och manga-versioner av mitten av 1990-talet av Masamune Shirows Ghost in the Shell (översatt av Frederik L. Schodt och Toren Smith ) blev mycket populära bland fans. ^[103] En extremt framgångsrik manga och anime översatt och dubbade på engelska i mitten av 1990-talet var Sailor Moon . ^[104] År 1995–1998 hade Sailor Moon- manga exporterats till över 23 länder, inklusive Kina, Brasilien, Mexiko, Australien, Nordamerika och större delen av Europa. ^[105] År 1997 började Mixx Entertainment publicera Sailor Moon , tillsammans med CLAMP : s Magic Knight Rayearth , Hitoshi Iwaakis Parasyte och Tsutomu Takahashis Ice Blade i den månatliga mangatidningen MixxZine . Två år senare byttes namn till MixxZine till Tokyopop innan den avbröts 2011. Mixx Entertainment, senare bytt namn till Tokyopop , publicerade också manga i pocketbok och som Viz började aggressiv marknadsföring av manga till både unga manliga och unga kvinnliga demografier. ^[106]

Under de följande åren blev manga alltmer populära, och nya förlag gick in i fältet medan de etablerade förlagen utökade sina kataloger kraftigt. ^[107] Pokémon manga Electric Tale of Pikachu nummer 1 såldes över 1   miljoner exemplar i USA, vilket gör den till den mest sålda enda serietidningen i USA sedan 1993. ^[108] År 2008 genererade den amerikanska och kanadensiska mangamarknaden 175 miljoner dollar i årlig försäljning. ^[109] Samtidigt började amerikanska medier i allmänhet att diskutera manga, med artiklar i The New York Times , Time magazine , The Wall Street Journal och Wired magazine. ^[110] Från och med 2017 är mangadistributören Viz Media den största utgivaren av grafiska romaner och serietidningar i USA, med en marknadsandel på 23%. ^[111] BookScan- försäljningen visar att manga är ett av de snabbast växande områdena på seriemarknaden och berättelserna. Från januari 2019 till maj 2019 växte mangamarknaden med 16%, jämfört med den totala serietidningsmarknadens tillväxt på 5%. NPD-gruppen konstaterade att jämfört med andra serier av serietidningar är mangaläsare yngre (76% under 30 år) och mer mångsidiga, inklusive en högre kvinnlig läsare (16% högre än andra serietidningar). ^[112]

Ett antal konstnärer i USA har ritat serier och tecknat påverkade av manga. Som ett tidigt exempel drog Vernon Grant manga-påverkade serier medan han bodde i Japan i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. ^[113] Andra inkluderar Frank Miller i mitten av 1980-talet Ronin , Adam Warren och Toren Smiths 1988 The Dirty Pair , ^[114] Ben Dunn ’s Ninja High School 1987 och Manga Shi 2000 från Crusade Comics (1997).

Vid 2000-talet hade flera amerikanska mangaförlagare börjat producera verk av amerikanska konstnärer under den breda marknadsföringsmärkningen av manga. ^[115] 2002 lanserade IC Entertainment, tidigare Studio Ironcat och nu avslutat , en serie manga av amerikanska artister som heter Amerimanga . ^[116] 2004 lanserade eigoMANGA Rumble Pak och Sakura Pakk antologiserien . Seven Seas Entertainment följde efter med World Manga . ^[117] Samtidigt introducerade TokyoPop original-engelskspråkig manga (OEL-manga) som senare bytt namn till Global Manga . ^[118]

Francofonartister har också utvecklat sina egna versioner av manga ( manfra ), som Frédéric Boilet ’s la nouvelle manga . Boilet har arbetat i Frankrike och i Japan, ibland samarbetat med japanska konstnärer. ^[119]

Den japanska mangaindustrin beviljar ett stort antal utmärkelser, främst sponsrade av förläggare, med det vinnande priset som vanligtvis inkluderar publicering av de vinnande berättelserna i tidskrifter som släppts av det sponsorande förlaget. Exempel på dessa utmärkelser inkluderar:

• Akatsuka Award för humoristisk manga
• Dengeki Comic Grand Prix för manga med en skott
• Japan Cartoonists Association tilldelar olika kategorier
• Kodansha Manga Award (flera genrer utmärkelser)
• Seiun Award för årets bästa science fiction-komiker
• Shogakukan Manga Award (flera genrer)
• Tezuka-utmärkelsen för bästa nya seriemanga
• Tezuka Osamu kulturpris (flera genrer)

Det japanska utrikesministeriet har tilldelat International Manga Award varje år sedan maj 2007. ^[120]

Kyoto Seika universitet i Japan har erbjudit en mycket konkurrenskraftig kurs i manga sedan 2000. ^{[121] [122]} Därefter upprättade flera etablerade universitet och yrkesskolor (emm 門 学校: Semmon gakkou) en utbildningsplan .

Shuho Sato , som skrev Umizaru och Say Hello till Black Jack , har skapat en del kontroverser på Twitter . Sato säger: ”Manga-skolan är meningslös eftersom dessa skolor har mycket låga framgångar. Då kunde jag lära nybörjare krävda färdigheter på jobbet på tre månader. Samtidigt spenderar dessa skolelever flera miljoner yen och fyra år, men de är bra för ingenting.” och det, ”Till exempel, Keiko Takemiya , den dåvarande professorn i Seika Univ. , påpekade i regeringsrådet att” En komplett nybörjare kommer att kunna förstå var är ”Tachikiri” (dvs marginalsektion ) under fyra år. ” Å andra sidan skulle jag föreställa mig att det tar cirka trettio minuter att helt förstå det på jobbet. ”^[123]

• Emakimono
• E-toki (horisontell, illustrerad berättningsform)
• Japansk populärkultur
• Kamishibai
• Lianhuanhua (liten kinesisk bildbok)
• Lätt roman
• Lista över bästsäljande manga
• Lista över filmer baserade på manga
• Lista över licensierade manga på engelska
• Lista över mangadistributörer
• Lista med mangatidningar
• Lista över japanska mangatidningar efter cirkulation
• Manga ikonografi
• manhua
• manhwa
• Q-version (tecknad filmisering)
• Ukiyo-e
• Visuell roman
• Veckans Shōnen Jump